Kycklinggryta med champinjoner och knaperstekt bacon

Kombinationen kyckling och champinjon är inte att underskatta. Färska champinjoner går nästan alltid att få tag på i en vanlig matbutik, men köp bara när de luktar svamp, är spänstiga och ser svulliga ut. En dålig champinjon är som en dålig tomat – värdelös. I alla fall om du frågar mig. Visste du förresten att snöbollschampinjonen är den vanligaste i svenska matdiskar och att det totalt finns ett 30-tal olika arter av champinjoner i Sverige?

Den här grytan är en ta-vad-som-finns-i-kylen-gryta så dra dig inte för att byta ut eller lägga till en och annan av ingredienserna. Ett tips som jag lärde mig från Masterchef Australia (som förresten ska komma i svensk upplaga snart!) är att inte peta runt svampen för mycket i början av stekningen eftersom den då vätskar av sig och blir lite sladdrig.

Börja med att knapersteka bacon och låt det rinna av på ett hushållspapper. Stek sedan champinjon, gul lök och vitlök. Efter det ska kycklingen ner. Börja koka pasta ungefär här. När kycklingen är brynt, blanda ner grädde, soja, salt, peppar, timjan och pressa i lite citron. Sist vänder du ner baconet i grytan. Resultatet blir ungefär så här:

Kycklinggryta med champinjon och knaperstekt bacon

Ett tips är också att använda den här typen av pasta eftersom den ”fångar upp” en del av den goda såsen som annars går till spillo.

Gröna vågen 30 år senare

Jag har en egen uteplats på ca 20 kvm som jag är väldigt glad över. Den ger mig möjlighet att ligga i solen på gräsmattan utan att behöva trängas med någon annan eller gå längre än någon meter från lägenheten. Den gör att jag kan grilla på fina sommarkvällar. Tack vare den kan jag odla egna kryddor och jag får känna mig huslig när jag klipper gräsmattan. Mina rabatter är fortfarande relativt tomma men jag håller tummarna för att mitt nya försök med att så fröer kommer att ge avkastning så snart som möjligt. Hittills är det bara koriandern och en del blommor som sticker upp, men oj så de växer!

I majnumret av SJ:s tidning Kupé fanns en artikel som handlade om den nya gröna vågen. Om människans behov av att odla. Om hur det långsamma och meditativa med att gräva i jorden, så några frön och se dem växa blir en välbehövd kontrast till allt annat som ska ske här, nu och helst igår. Om det handlade artikeln, men den handlade också om odlandet som en politisk handling, om hur man tar tillbaka makten över sin egen matförsörjning. Över 30% av britterna sägs odla en del av sin egen mat! Många skaffar egna kolonilotter – andra tar till mer otraditionella metoder som gerillaodling.

Gerillaodling är att använda någon annans mark för att odla växter, grönsaker eller annat. Att använda marken på ett bättre sätt än den används idag. I Stockholm finns nätverket Tillväxt som odlar ätbara växter runt om i staden – en kombination av att vilja påverka det offentliga rummet men också sin egen matförsörjning. Ett slags organisk graffiti.

Mat och hur den påverkar våra resurser på jorden är en viktig fråga. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något brukar det ju heta. Vad kan du göra?