Gröna vågen 30 år senare

Jag har en egen uteplats på ca 20 kvm som jag är väldigt glad över. Den ger mig möjlighet att ligga i solen på gräsmattan utan att behöva trängas med någon annan eller gå längre än någon meter från lägenheten. Den gör att jag kan grilla på fina sommarkvällar. Tack vare den kan jag odla egna kryddor och jag får känna mig huslig när jag klipper gräsmattan. Mina rabatter är fortfarande relativt tomma men jag håller tummarna för att mitt nya försök med att så fröer kommer att ge avkastning så snart som möjligt. Hittills är det bara koriandern och en del blommor som sticker upp, men oj så de växer!

I majnumret av SJ:s tidning Kupé fanns en artikel som handlade om den nya gröna vågen. Om människans behov av att odla. Om hur det långsamma och meditativa med att gräva i jorden, så några frön och se dem växa blir en välbehövd kontrast till allt annat som ska ske här, nu och helst igår. Om det handlade artikeln, men den handlade också om odlandet som en politisk handling, om hur man tar tillbaka makten över sin egen matförsörjning. Över 30% av britterna sägs odla en del av sin egen mat! Många skaffar egna kolonilotter – andra tar till mer otraditionella metoder som gerillaodling.

Gerillaodling är att använda någon annans mark för att odla växter, grönsaker eller annat. Att använda marken på ett bättre sätt än den används idag. I Stockholm finns nätverket Tillväxt som odlar ätbara växter runt om i staden – en kombination av att vilja påverka det offentliga rummet men också sin egen matförsörjning. Ett slags organisk graffiti.

Mat och hur den påverkar våra resurser på jorden är en viktig fråga. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något brukar det ju heta. Vad kan du göra?

Etiketter gerillaodling, gröna vågen, politik