Visst skulle det vara roligare med mindre engelskt godis och holländska pannkakor, istället mer ordentlig mat, och visst är det hutlöst dyrt men… Jag kom ändå därifrån med en bit italiensk nougat med Amarettoskorpor och en alldeles ljuvlig pecorinoost med pistagenötter.

Pecorinoost

Pecorinoost är en italiensk ost som påminner om parmesan. Den görs av fårost och skalet är ofta fint marmorerat, ibland är det också färgat av aska, tomater eller vad som är tradition i området där den är tillverkad. ”Min” ost var mildare och mjukare än parmesan och hade en skön smak av pistagenötterna. Så vad hittar man på med pecorino?

Jag bestämde mig snabbt för att göra en pizza, fast lite annorlunda än vanlig pizza. Inspirerad av det här receptet gjorde jag ungefär så här:

Kavla ut pizzadeg, pensla med olivolja. Peppra med svartpeppar. Dela körsbärstomater på hälften och lägg ut över pizzan. Lägg över lite strimlad, rökt skinka och lite hackad purjolök. Ringla över flytande honung och smula över pecorinoosten. Grädda i 250°C i ca 10-15 minuter. Klipp över lite färsk timjan (eller kanske ännu hellre basilika vilket tyvärr var slut på affärn).

Pecorinopizza

Yumyum!

Vad pickipicki är? Det kan du läsa mer om här, på en av mina favoritbloggar. Ha en go’ fredag!

Pannkakor med bacon och lingonsylt - i fjällen!

De senaste två veckorna har jag varit borta. Först har jag varit funktionär på Arvikafestivalen där jag kånkat, burit och njutit av en massa bra musik. Efter det bar det av till Jämtlandsfjällen för min första fjällvandring. 5 dagar med fantastiska vyer, mygg och kalla nätter. Med andra ord har min mathållning sett något annorlunda ut än den brukar. Mjukosten har haft en central del, likaså hårdbrödet. Det är otroligt vad man kan sakna mejeriprodukter och grönsaker när man inte har det lika lätt tillgängligt som hemma i kylskåpet!

Därmed inte sagt att det gått någon nöd på mig matmässigt, ibland är det snarare skönt att ha färre valmöjligheter och istället äta det som finns att äta när hungern faller på. På festivalen blev det mycket snabbmat av både bättre och sämre kvalitet (bäst var den veganska grytan med tofu). I fjällen däremot blev det hemlagat för hela slanten, såklart torkat för att hålla nere vikt och spara plats i ryggsäcken. Köttfärssås och laxgryta stod på menyn denna gång. Att torka mat själv är inte svårt alls och nästa gång försöker jag nog mig på det själv.

Laga maten som vanligt, bred ut den på en ugnsplåt och torka i 50-75° C i rätt många timmar med luckan öppen. Framförhållning gäller alltså! Knepet är att finfördela maten så mycket som möjligt och använda så lite vätska som möjligt. Något som du också kan tänka på är att välja fettsnål mat eftersom fettet annars riskerar att härskna när du bär omkring på det någon dag i fjällen. På morgonen när du kliver upp häller du ner maten i en behållare av något slag och fyller på med vatten så att maten får svälla. Sedan kan du värma på maten som vanligt! Här hittar du en massa användbara tips.

Och kom ihåg: Hungern är den absolut bästa kryddan!

Den här grytan är en ta-vad-som-finns-i-kylen-gryta så dra dig inte för att byta ut eller lägga till en och annan av ingredienserna. Ett tips som jag lärde mig från Masterchef Australia (som förresten ska komma i svensk upplaga snart!) är att inte peta runt svampen för mycket i början av stekningen eftersom den då vätskar av sig och blir lite sladdrig.

Börja med att knapersteka bacon och låt det rinna av på ett hushållspapper. Stek sedan champinjon, gul lök och vitlök. Efter det ska kycklingen ner. Börja koka pasta ungefär här. När kycklingen är brynt, blanda ner grädde, soja, salt, peppar, timjan och pressa i lite citron. Sist vänder du ner baconet i grytan. Resultatet blir ungefär så här:

Kycklinggryta med champinjon och knaperstekt bacon

Ett tips är också att använda den här typen av pasta eftersom den ”fångar upp” en del av den goda såsen som annars går till spillo.

I majnumret av SJ:s tidning Kupé fanns en artikel som handlade om den nya gröna vågen. Om människans behov av att odla. Om hur det långsamma och meditativa med att gräva i jorden, så några frön och se dem växa blir en välbehövd kontrast till allt annat som ska ske här, nu och helst igår. Om det handlade artikeln, men den handlade också om odlandet som en politisk handling, om hur man tar tillbaka makten över sin egen matförsörjning. Över 30% av britterna sägs odla en del av sin egen mat! Många skaffar egna kolonilotter – andra tar till mer otraditionella metoder som gerillaodling.

Gerillaodling är att använda någon annans mark för att odla växter, grönsaker eller annat. Att använda marken på ett bättre sätt än den används idag. I Stockholm finns nätverket Tillväxt som odlar ätbara växter runt om i staden – en kombination av att vilja påverka det offentliga rummet men också sin egen matförsörjning. Ett slags organisk graffiti.

Mat och hur den påverkar våra resurser på jorden är en viktig fråga. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något brukar det ju heta. Vad kan du göra?

Men vad vore en midsommar utan jordgubbstårta? I år blev det en av mina absoluta favoriter.

Marängtårta

Vispa 4 dl grädde och blanda med 250 gram valfria bär. Kom ihåg att låta bären rinna av ordentligt om de varit frysta, annars blir tårtan alldeles för blöt! Jag har blåbär i tårtan på bilden. Blanda ner 4-5 msk lemon curd, finns nästan ingen gräns för hur mycket du kan ha i för det är så gott! Riv i lite citronskal om du känner för det. Vit choklad kan säkert också passa! Varva marängbottnar med grädden och garnera med jordgubbar eller något annat. Jag lovar att tårtan tar slut på stört! Den är helt omöjlig att sluta äta förrän den är slut.

Knäckflarn

Knäckflarn, eller havreflarn som de också kallas, är galet gott. Har du inte testat så måste du göra det! De går att variera på en himla massa vis genom att lägga nån god kräm emellan två flarn, eller genom att ha som tillbehör till någon efterrätt. Nyligen bjöd jag två barndomsvänner på en omgång helt utan fyllningskrusiduller.

När jag bakar gör jag undantag från fristileriet eftersom saker som ska bakas tenderar att vara lite känsliga för hur man går tillväga. Receptet jag använde är som följer:

Sätt ugnen på 200°. Smält 75 gram smör i en kastrull. Blanda ner 1 dl vardera av socker, havregryn och vetemjöl, 1 msk vardera av ljus sirap och mjölk, toppa med 1/4 tesked bakpulver. Klicka ut på plåt med bakplåtspapper, tänk på att ha stora mellanrum emellan om du inte vill att flarnen ska flyta ihop! Ungefär en halv matsked per klick är lagom. Gräddningen går snabbt, ca 5 minuter per plåt.

Det finns som sagt många olika sätt att variera en eventuell fyllning. Utgå från smörkräm och smaksätt till exempel med:

kaffe
likör
apelsin
lime
jordgubbar
kokos
lemon curd

Jag kan även tänka mig att messmör, violessens eller mascarpone kan passa utmärkt!

Bonus: Eftersom allt blandas i samma kastrull blir det väldigt lite disk vilket vi utan diskmaskin vet att uppskatta!

Vad finns då i det isländska köket? En snabb internetcheck ger svar som:

skyr (som ska påminna om långfil/yoghurt men egentligen är ett slags lös färskost)
grafinn lax (precis, gravlax)
hangikjöt (rökt kött av t.ex. lamm)
Þorramatur (en buffé av rökta maträtter som serveras med mörkt rågbröd och isländsk akvavit)

Fårkött, mjölkprodukter och fisk är vanligt. Mycket av traditionell isländsk mat är rökt, torkad, inlagd eller syrad, vilket beror på att man var tvungen att kunna lagra maten under vintern.

Inte superlångt från svensk husmanskost med andra ord. Förvånande? Nej. Gott? Det återstår att se!

(Den isländska nationalsången var bra vacker och inte heller alltför olik Du gamla du fria.)

Chilipeppar och ingefära är billiga kompisar att ha i maten och de finns alltid i min kyl. Visste ni förresten att ingefära är roten till en ört som blir 1,5 meter hög och blommar i gulgrönt och lila? Det finns också de som tycker att den har medicinska effekter.

Sant eller inte så smakar den gott i gryta med:

chili
ingefära
rivet apelsinskal
Stek i en massa olja.

Blanda ner
gul lök
vitlök
kyckling

Ringla över sweet chili-sås och koka ihop. Ha inte för mycket sås bara, det ska bli göttigt runt kycklingen men inte mer.

Till det passade det fint med jasminris och lite gurka i olivolja och salt.

När jag ett antal år senare flyttade hemifrån kunde jag, hemkunskapslektionerna till trots, knappt laga mat. Det är helt sant. Jag kunde på sin höjd steka lite fiskpinnar, koka lite pasta och skiva lite tomat. Det skulle ju inte hålla i längden, det förstod jag direkt.

Fram med kokboken, läsa läsa läsa. Om jag byter ut det här mot det där och lägger till det som håller på att bli gammalt i kylen – vad blir det då? Ganska snart upptäckte jag att det var roligt att laga mat och jag klarade mig mer och mer utan receptbok.

Nu är jag en riktig fristilare i köket. ”Kan själv” är fortfarande mitt motto och jag använder vare sig recept, mått eller äggklocka när jag lagar mat. Istället använder jag mina sinnen och min fantasi. Ibland blir det lyckat, ibland blir det mindre lyckat. Det är smällar man får ta när man leker med maten.